Anki har tagit farväl.....

Så kom då till slut den där dagen. Den dagen då Anki och jag tog adjö efter snart 14 år.

Vi har följts åt i så många år, och vi har upplevt så otroligt mycket. Vi har tränat, tävlat, startat på prov och mästerskap och jobbat tillsammans på jakterna.

Vissa hundar står ens hjärta extra nära och som man har en alldeles speciell relation med. Anki kommer för mig att alltid vara den lysande stjärnan, den envisa, outtröttliga jägaren, den roliga, glada träningskompisen, den självklara ledaren av vår hundflock, den bästa av kompisar.

När jag nu tänker på Anki så ser jag framför mig när hon springer snabbt över fälten, simmar kraftfullt genom vassen, står fokuserad vid min sida när jag tittar ner, lämnar av anden i min hand, sover gott i soffan bredvid mig. Men mest av allt ser jag hennes blick - den har jag mött tusen och åter tusentals gånger genom åren.

Idag såg vi djupt och länge in i varandras ögon för allra sista gången. "Du och jag, Anki. Du och jag."